Det puttrar på

Bloggandet har hamnat i skugga på sistone. Mycket med jobb, barn och träning. Det finns gott om ämnen att skriva om, tyvärr sämre med tid till förfogande. Men helt kort om de senaste dygnen. Lyssnade på Jonas Colting i måndags. Packad föreläsningssal på First Hotel Strand. Jonas predikade som väntat inför de redan frälsta. De som hade behövt motta hans budskap var inte där. Soffliggare, utbrända, överviktiga, trötta. Okej, jag är visserligen trött jämt, men ni förstår vad jag menar.
Han hade ett fint driv. Passion och glöd. Roligt med sådana människor. Som entusiasmerar, griper tag i en, övertygar. Han poängterade vikten av sällskapet och äventyret i träningen. Gemensamma upplevelser.
Jag tänkte på CompuTrainern, jag tänkte på källaren, jag tänkte på äppelträdet jag ser genom fönstret. Upplevelser.
Det finns ett annat sätt att motionera på. Jag ser fram emot de träningsformerna och helhetssynen på hälsa, men jag är inte klar med den här förblindande ambitionen än. Tunnelseendet kommer att bestå till 2012. Fram tills dess får jag göra det bästa jag kan av situationen. Med kosten framför allt.
Tre tjugor i går igen. Mycket fin skit. Sista tjugan var seg. Då tog det emot. Men det är precis så det ska vara. Lite småjävligt så där.