Rent

Andersson sa nåt bra i kväll. Eller bra och bra, det var tragiskt egentligen. Det enda som hade rört upp känslor i oss under helgens Giro-cyklande var Nibalis utförsåkning. Det enda som hade fått oss att känna något. Det enda som väckte någon form av entusiasm och glädje. Det var på riktigt. Det var vackert. Det gick inte att fuska sig till. Det var rent.