Pansarvagn i sixtinska kapellet

Jag satt och tittade på herrarnas VM-tempo på SvtPlay i går kväll. Jag har alltid beundrat Fabian Cancellaras tempomaskineri, men måste nu tillstå att Tony Martin förvandlar disciplinen till en konstform. Så elegant, mjukt och följsamt, men ändå så fullt av kraft.
Cancellara yxar sig fram som en vild skogsmaskin, medan Martin mejslar och putsar fram Davidstatyer likt en cyklingens Michelangelo. Jag vet att detta rimmar illa med smeknamnet Panzerwagen, men på något sätt lyckas han uttrycka den kvaliteten på ett konstnärligt sätt.
Nu kanske ni tycker att jag läser in för mycket i hans cykling, men så är jag ju lite skadad också.