Det tog ungefär en halvtimme, men jag klarade det själv. Lätt febrig och med blodiga händer kunde jag återvända in i huset med bibehållen, om än lätt stukad, manlighet. Ändå fanns ögonblick då jag tvivlade på mig själv. Efter en kvart smög jag in och satte mig framför datorn för att se om det fanns någon youtube-video som kunde hjälpa. Det gjorde det inte. Obegripligt. Eller jag hittade en, men killen bytte torkarblad på fem sekunder och fick mig bara att må illa. Vilket hån.
Så jag gick ut igen. Läste instruktionerna en gång till. Begrep ingenting. Men så såg jag att det stod "open" på ett ställe, och efter den upptäckten gick det hela något smidigare. Rent av snabbt. Tyvärr spelade jag inte in bravaden, så om ett år står jag där och fumlar igen. Ett tag funderade jag på att knacka på hos grannen , men lyckligtvis slapp jag det. Jag funderade också på att bara lägga mig ner på det blöta gräset och gråta. Det var inte långt ifrån.
Ibland är livet så oerhört svårt och komplicerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar