Så har jag spelat schack med liemannen igen då. Ja, jag har kört fyror. Dog som vanligt en smula. Ändå rätt nöjd med beslutsamheten i tramptagen. 370 watt framkallade inte den där värsta dödsångesten, men det var inte meningen heller. Kan ju vara en bra idé att orka med alla fyra fyror någon gång också. Så lätt att cementera benen och drämma huvudet i kaklet. Man vill ju så mycket. Tro att man är så himla bra. Typ jämt. Men det fungerar inte riktigt så, tyvärr. 30-40 watts förbättring till sommaren och jag är konkurrenskraftig igen. Som att sno godis från småbarn.
Näe, det är ett sjuhelsikes trampande innan jag är där och mycket ska klaffa för att nå dit, men jag har gjort det förr och ska göra det igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar