Jag får ångest av återvinningscentraler. Prestationsångest. Återvinningsångest. Så mycket att slänga, så många skyltar och containrar. Är detta brännbart? Den här penseln består ju av både metall och trä. Och gammal målarfärg! Alla andra ser så målmedvetna och självsäkra ut. Sorterar som värsta proffsen. Själv sväljer jag hårt och gissar ibland. Smyger ner mina sopor och hoppas på det bästa. Tittar på männen i reflexvästarna och ler. Jag kan det här. Granska mig inte. Please. Andas en djup suck av lättnad när bagageutrymmet i bilen är tömd. Sätter mig snabbt bakom ratten och rullar därifrån. Känner mig lite vuxen en stund. Jag klarade det igen. Hoppas det är långt till nästa gång.
2 kommentarer:
Ett skönt och annorlunda referat. Kan känna igen mig i en del du beskriver. :-)
Tvingar mig själv att snegla i backspegeln samtidigt som jag nervöst undrar: - Följer mannen i reflexväst efter mig?
Tack för ett annorlunda inlägg :)
Skicka en kommentar