När benen är gjutna i betong

Källarråttan fick vika ner sig i kväll. Det var bittert, men nödvändigt. Det var en sån där omgång när det inte var värt att ta upp kampen. Det kostade mer än det gav. Och så vidare. Varken ben eller huvud hade det. Möjligen slarvade Källarråttan med kosten. Skippade mellanmålet och tränade för nära inpå middagen. Bränslet fanns i magen, men inte i benen. Det hade inte hunnit ut. Slarvigt. Källarråttan lär så länge han lever. Somliga läxor måste repeteras. In absurdum kan tyckas. Källarråttan lovar att ta nya tag och komma igen. Än är inte den sista osten smält.