Att simma

Om jag skulle ta och dela med mig lite av morgonens date med gamle elitsimmaren och svenske mastersmästaren Stefan Andersson kanske? 60 minuters teknikdrillning. Jag var lost in space efter en kvart redan. Så sjukt mycket att hålla reda på, och då höll Stefan ändå tillbaka ordentligt för att inte sänka mig fullständigt med hela arsenalen. Det finns mycket att säga om min simning, eller vad vi nu ska kalla den. Och det finns lika mycket att göra som det finns att säga.
Stefan stannade vid position och rotation. Att hitta det rätta kroppsläget i vattnet. Att sänka huvudet, axlarna, våga ligga i vattnet, få upp benen. Det var svårt nog, men han såg ljusglimtar här och var. Tecken på att det kanske finns någonting där. Att utveckla till något bra. Och snabbt. Så småningom.
Rotation och höga armbågar var mycket knepigt. Kändes näst intill omöjligt. Andningen är ett kapitel för sig. Över huvud taget kändes det som att krocka med ett gigantiskt tekniskt isberg. Jag hade bara sett och föreställt mig toppen, inte hur stort och väldigt det är under ytan.
Nu ska jag försöka smälta intrycken och simma så snart jag kan igen. Simma och slappna av. Öva på de fundamentalt viktiga bitarna. Inte tänka på detaljer. Det finns ändå inget utrymme för dem i mitt huvud nu.