Jag har den där "alla tränar utom jag"-känslan idag. Den är lätt ångestframkallande för en tävlingsmänniska som jag. Men jag ska försöka att inte tänka så mycket på hur otroligt otränad jag är just nu. Rent mentalt tar det tid att vänja sig vid mindre träningsdos och en större portion svenssonliv.
Igår sprang jag i en knapp halvtimme, men det var ett pass utan fokus och mål. Jag bara sprang. Glad över att få röra på mig lite. Fästet var sådär trots fina förhållanden. Lurar på ett par icebugs. Det blir säkert lättare att få grepp under riviga intervaller då.
Är hemma med Noah idag, som får vila från dagis och vara med pappa som jobbat så många helger i rad. Vi har inte gjort många knop, men det är väl lite poängen. Snart ska vi sätta oss i finbilen och hämta mamma på jobbet.
Besök på Cykelhuset och fynda lite
1 timme sedan
4 kommentarer:
Här kommer en lite tröst som du kan använda i dina fantasier om andras träningsdoser och prestationer. Det är lika stor skilland på mina värden nu jämfört med i augusti som mellan en avliden människa och en otränad lätt överviktig man/kvinna i femtioårsåldern. Cirka.
//Lunkan
Tack Mattias, din blogg är en av få som skänker mig tröst i vintermörkret. Synd att vi inte kan göra ett test för att verkligen se vem som är sämst just nu.
Sedan kan du ju se det så här: Man kan ju lika gärna vila från träningen som att träna fel. Mycket av träning som bedrivs på höstarna i sverige gör nog varken till eller från när säsongen väl är igång...
Som balsam för min själ. Tack!
Men det blir svårare att förlita sig på andras misstag om jag skulle ligga efter i april också...
Skicka en kommentar