torsdag, april 25, 2013

Moon Rider

Ja, vad ska jag säga om Rasmus Quaade och filmen Moon Rider. Svårt att sätta ord på det. Kändes nästan inte som en film, utan snarare som en enda lång känsla. Suggestivt, stämningsfullt, plågsamt, förlösande. Tempoloppets essens fångades briljant. Hur otroligt motsägelsefullt det är många gånger. Intensivt och vitt som glödande hetta, men lika svart och evighetslångt självutplånande. Här och nu, men ändå någon annanstans. Cyklingens twilight zone.
Och svårt att inte känna för Rasmus. En tänkande, filosoferande, grubblande idrottsman. Hopplöst analyserande och ofta distanserad av klungan trots överlägsna watt, men vad hjälper det när rädslan och tvivlen segrar över hjärnan i kurvorna och trängseln.
En vacker film av Daniel Dencik. Annorlunda och bitvis krävande, men ack så belönande.

2 kommentarer:

Stefan Lindbäck sa...

Det är tur vi alla är olika, jag tyckte filmen var bedrövligt dålig, och dessutom med kass super-8 kvalitet (kanske ett misslyckat försökt till att få den mer mystisk)

Men det är som sagt var tur att vi alla är olika och har olika syn på saken, annars blir det så trångt på golfbanan...

Anonym sa...

har sett de felsta cykelfilmer som finns och tycker denna var otroligt bra. tycker Tom sammanfattar den hur bra som helst. Vi är som sagt olika. Fotot är nog både utrustningsmässigt och ibland medvetet mörk. regissören speglar mystiken i fotot i samband med Rasmus Quaades personlighet tycker jag.